RSS Flöde

Månadsarkiv: juli 2006

Våra vänner är fantastisk!!

Postat den

2006-07-31

Våra vänner är fantastisk!!

 

Går inte med ord att beskriva vad våra vänner betyder för oss nu.. De finns där, de bryr sig, de är fantastiska..

 

Ni gör våra liv betydligt enklare & ni får oss att leva på hoppet.. Speciellt du Danne ska veta att du hjälper mig mer än du tror.. Du har gjort att min vardag blivit lättare.. Tack för att du finns vid min sida.. En riktig vän.. Ta hand om frugan & er bedårade lilla son..Jag har svårt att uttrycka i ord, men ni ska veta att alla ni har en stor del till att vi lyckas hålla hoppet uppe.. TACK..

 

Och ett par rader till mina älskade Mira & Ulrika.. 

 

Ulrika jag är nog inte så lätt att leva med ibland, men min nervositet börjar verkligen att ta överhand nu.. Jag försöker hålla hoppet uppe, men i bland så blir jag så rädd för det som komma skall, men jag lovar att alltid finnas vid din sida & ta hand om dig & vår lilla tös.. Och jag tror du vet att det är så..

 

Mira min Mira, sanningens ögonblick är snart här.. Då ska vi kämpa som vi aldrig gjort förr, vi ska lura alla farligheter på vägen till ett tryggt liv, jag vet att vi ska klara detta, det är bara så.. Vi behöver dig.. Snälla du där uppe ge oss kraft att klara detta.. SNÄLLA..

 

Pappa älskar dig..  

 

 

 

/Fredrik

Annonser

Hur känns det egentligen??

Postat den

2006-07-30

Hur känns det egentligen??

 

Det är är tungt.. Det är det.. Hur mycket man försöker ”kaxa” till sig själv så är man innerst inne skiträdd…

 

Tanken slår en.. F-n det är nära nu.. Men jag greppar det inte.. VARFÖR.. Måste det bli dagen före innan man fattar?? Jag är rädd.. Jag är det..

 

Jag pepprar Ulrika med positva ord, det är kanske ett sätt för mig att bearbeta det jobbiga.. Hur ska man bete sig.. Usch blää, det är jobbigt..

 

Mitt liv, mitt öde.. Kämpa, jobba, kämpa.. Jag gör gärna det så länge min lilla dotter kommer till mig..

 

Mira min lilla tös, vet inte vilken värld du kommer till. Så länge jag lever kommer kärleken att dominera ditt liv, jag lovar.. Att jag kan känna som jag gör, redan nu kan jag inte ens förstå, men du betyder allt, så är det bara.. Sov så gott i mammas mage.. Kämpa på… Jag ror fortfarande, hela vägen till land.. Och du är med mig..

 

Pappa älskar dig… 

 

 

 

/Fredrik

Tick, tack, jag börjar bli rädd nu….

Postat den

2006-07-27

Tick, tack, jag börjar bli rädd nu….

 

Humörsvängningar har jag i massor nu.. Feltajmat nu, men så är det..

 

Det var Uppsala i dag igen.. Allt går på rutin nu.. Det känns inte verkligt på något konstigt sätt.. Sov väldigt dåligt i natt, kände mig betydligt mer nervös denna gång, vet inte varför, men mycket negativa tankar har sakta smugit sig på… Usch bort..

 

Vi kommer dit i vanlig ordning, Ulrika ”checkar” in.. Vi får träffa en väldigt trevlig sköterska först.. Hennes ord.. Ja ni ska läggas in i dag enligt mina uppgifter… VAAAAA.. Ulrika & jag tittar på varann, med en skräckslagen blick.. Men vi ska ju bara på kontroll säger Ulrika.. Ojdå, måste kolla, också springer hon i väg.. Kommer tillbaka & säger att det är nog så… NOG?? Vi får slå oss ner & vänta… Låååånga minuter innan läkaren..

 

Tillslut dyker hon upp & beklagar att de fått fel uppgifter.. En lättande suck dras & alla de tusen tankar som snurrade i skallen, om hur man skulle lösa allt praktiskt försvann i ett nafs.. TACKAR!!

 

Tillbaka till den ”underbara” ultraljudssalen.. Och den otäcka känslan kommer tillbaka varje gång.. Det går trots allt ganska bra denna gång..

 

POSITIVT: Vår älskade lilla Mira har växt på sig bra, hon väger ca 2500 g nu… Känns underbart..

 

NEGATIVT: Fostervattenmängden har ökat.. Men den ligger ännu inte på en ”riskabel” nivå.. Hon förklarar att det inte är någon fara för barnet, utan att det Ulrika som kanske kan få det tyngre att andas.. Och det finns en risk att vattnet kan gå & då blir det bråttom & trickigt… Så nu har jag en övervakande blick på Ulrika hela tiden, blir nog lite tjatig, men det får hon ta…

 

Hoppas innerligt att vi till att börja med får fortsätta allt som planerat, känns som att det är nog stökigt som det är.. Sen så börjar jag få en krypande, jobbig känsla i kroppen.. Tiden springer i från mig, tappar humöret.. Mycket negativa känslor att arbeta med.. Det börjar bli svårt att hantera allt.. Tror jag börjar bli rädd nu.. Usch, det är nog så, jag börjar bli rädd… Men det är fel tillfälle att börja tappa fotfästet nu, det är bara att kämpa, kämpa, kämpa…

 

Till alla våra underbara kompisar & familjer.. All positiv energi ni ger oss, gör vårt liv, vår kamp, mycket, mycket enklare.. Det är skönt att få lägga tankar på annat, ni hjälper oss otroligt mycket.. Tusen tack..

 

Detsamma gäller alla ni varma själar som stöttar oss här.. Ni ger oss kraft att ta fighten… Och den tar vi..

 

Sov gott vår underbara Mira, tanken på hur du ser ut kommer varje dag.. Tyvärr får jag mina tvivel på om du följer oss hem, men de raderas snabbt bort när jag tänker på hur mycket du betyder för oss… Hur mycket vi redan älskar dig.. Jag är rädd, det är jag. Men jag kommer att finnas vid din sida & ta hand om dig, när du kommer till världen..

 

Nu ror vi båten i land…

 

 

/Fredrik

Det är jobbigt nu. Vårat öde är nära….

Postat den

2006-07-26

Det är jobbigt nu. Vårat öde är nära….

 

Turerna är många just nu, och vilket ben man ska stå på vet man inte.. Puh..

 

Efter det jobbiga beskedet om att Ulrika har förhöjd fostervattenmängd, så har vi fått nya direktiv igen.. Det blir Uppsala igen imorgon..

 

Det är så frusterande nu, när vi inte har en blekaste om vi måste stanna där sen, eller kommer de bara att kika på Mira & kolla läget?? Kommer de att försöka tömma på vätska eller vad?? Vi vet nada.. Allt vi vet är att vi ska ner på kontroll..

 

Det som är uppslitande är att vi har försökt mentalt ställa in oss på att vi ska ner den 4:e för inskrivning & nu så kanske vi kommer att behöva ställa om allt totalt.. Det är K A O S i både hjärna & liv just nu..

 

För att få lite distans till allt så har vi varit på en liten behövlig semestertripp till Dalarna i 2 dagar, med lite sol & bad.. Och det behövdes verkligen, men det är skrämmande vad allt kommer tillbaka på engång, men det är dags att bita i hop igen, jag hoppas att nån från högre makter ger mig/oss stryka att orka & klara av denna mardröm & vända den till underbar saga.. Vi vill ha vår prinsessa..

 

Mira min kära, det är nära nu.. Vi som du kämpar varje dag & det är väl så våra liv ser ut.. Livet känns orättvist ibland, men jag är så glad över att vi i alla fall har chansen att klara detta.. Det måste bara gå, det måste bara det.. Om du förstår hur mycket vi älskar dig, så kanske du kan kämpa lite mer..

 

Ödet måste vara att du ska leva ditt liv med oss..

 

/Fredrik

Ännu ett bakslag igår….

Postat den

2006-07-22

Ännu ett bakslag igår….

 

Usch vad det går troll i våran graviditet.. Nytt ultraljud i går, Ulrika hade lite känningar i magen som hon inte har haft förr, så in på det ”underbara” sjukhuset igen…

 

Obehagskänslan kom på engång där inne.. Och nu så hon fått förhöjd fostervattensmängd i magen.. Ökad risk att vattnet går, frågan kom från doktorn om vi kände att vi ville tidigare lägga snittet…

 

ÅH NEJ, inte det också.. Vi har ju knappt hunnit förbrett oss nu.. Nu ännu en sak att gå att oroa oss för, det är ju en ”bunt” mil till Uppsala om det skulle sätta igång.. Tanken som slår.. JAG ORKAR INTE…

 

Han skulle kolla med Uppsala & återkomma till oss, om vad som ska ske.. Telefonen ringer senare på eftermiddagen, men endast med ett besked om att inte får tag på någon som kan hjälpa oss… Så han skulle återkomma på måndag för nya besked om vad som gäller, så nu är det en gruvsam helg som vi har till mötes.. USCH!!!

 

Verkar som att denna ovisshet kommer om & om hela tiden, känslan av maktlöshet är så j-vla stor, man börjar bli irriterad nu också, tålamodet tryter, men jag måste kämpa, måste bita ihop för alla vårs skull…

 

Mira du är ju egentligen utan vetskap om vad som komma skall, stackars liten.. Hoppas att denna tuffa start i livet kommer att ge oss den lycka som vi så väl behöver.. Pappa älskar dig.. Kämpar du så kämpar jag…

 

Med ett djupt andetag & en losec så går livet vidare….

 

/Fredrik

Panikångest….

Postat den

2006-07-20

Panikångest….

 

Fy vad jobbigt att vakna i morse, känslan som jag hade i kroppen gick inte att ta på.. Vad är detta??

 

Hjärtat bultade & jag var fruktansvärt irriterad.. Är det verkligheten som kommit i kapp mig eller vad är det?? Det var enda tanken.. Jag som känt mig så stark i detta, eller snarare trott mig vara stark.. Kändes som någon dragit undan mattan under mina fötter..

 

Jag snäste av Ulrika detta första jag gjorde på morgonen, för att sekunden senare ångra mig & undra själv vad jag håller på med?? Jag blev verkligen rädd för mig själv.. Vad är detta återigen?? Jag kan inte tappa greppet nu.. JAG kan bara inte..

 

Satt mig sen på altan med en kaffekopp & begrundade mina tankar & känslor.. Men egentligen kom jag inte fram till något vettigt.. Enda förklaringen är PANIKÅNGEST..

 

Min kära Ulrika kom ut till mig & undrade vad som egentligen står på & det förstår jag.. Och jag försökte förklara, men inget låter vettigt.. Önskar bara att hon kunde få komma in i mitt huvud & se kaoset som finns där.. Känns som tiden inte räcker till för mobilsera kraft inför vår LÅNGA resa..

 

Nu har det mesta lagt sig, vill inte ha tillbaka denna känsla igen.. Utan nu är det bara att klamra sig fast vid hoppet om att vi snart har vår älskade Mira hos oss.. Det är ju trots allt det som är vad vi lever för just nu.. Men en sak som är otroligt viktigt just nu är att vi inte glömmer bort varandra, blir lätt så att all energi går till vår kommande familjemedlem, men det gäller att vi kommer i håg att älska det vi har nu också..

 

Detta har varit en jobbig dag, men förhoppningsvis har den lärt mig något också, gäller att stanna upp i bland & fundera, inte bara att låta dagarna rulla förbi, för det gör dom & snabbt också.. Hua det närmar sig, med en smula förskräckelse & förtjusning..

 

Sov gott pappas lilla skatt, (undrar just hur du ser ut) kampen går vidare & vi tar den fighten tillsammans alla tre.. God natt..

 

 

/Fredrik

Det är nära nu….

Postat den

2006-07-18

Det är nära nu….

 

20 dagar kvar… 20 DAGAR.. Va… Nä kan inte vara det, det har ju varit så lång tid..

 

Fattar inte att jag inte ställer om och börjar förstå det är nära nu.. Nu skriver jag bara av mig, det är bara så.. Skriver en massa snick snack, men det är nervositeten som smyger på..

 

Kan inte fatta egentligen att om 20 dagar så finns Mira hos oss (Hoppas jag, snälla snälla du där uppe).. Måste börja fatta nu, att det är allvar på gång.. Vilken j-vla resa vi har framför oss.. Blir vi i Uppsala i 14 dagar, 20 dagar eller hur länge blir det.. Egentligen har man inte en susning, vad som komma skall, en liten gissning försöker man med, men det är allt… Hjärta formligen rusar i 200:a när man tänker tanken, men man greppar inte….

 

I dag har vi haft både mina & Ulrikas föräldrar på middag, allt är lungt & fint, vi pratar om våran lilla tös, hur det ska bli när vi kommer hem m.m. Men hur blir det om vi inte får med oss någon liten tjej hem?? Vad händer?? Den tanken finns ju lååååångt bak i skallen, men den finns inte egentligen.. HUAA. Kan inte, vågar inte & vill inte tänka så..

 

Ska lägga mig nu & knäppa mina händer för dig min skatt.. Hoppas du har det bra i mammas lilla mage.. Vet att du inte har det lätt, men kämpa, kämpa. För den kärlek du kommer att få av oss när du kommer till jordelivet är så stark att du aldrig vill lämna det..Jag lovar.. Pussar & kramar från pappa..

 

/Fredrik