RSS Flöde

Månadsarkiv: juni 2006

Puh.. Inga nya tillstötningar.

Postat den

2006-06-27

Puh.. Inga nya tillstötningar.

 

Ja hopp, då var det dags igen. Ännu ett felsökningsbesök på Sundsvalls sjukhus.. Kan inte låta bli att tycka det är blaha blaha.. Visst är det bra att ha dessa rutinbesök, men usch så läskiga de är.

 

Det är med delad nervositet som vi båda kliver genom stora entrén på sjukhuset. Tanken ”snälla gud” är den som genomsyrar huvudet. Alltid vid dessa tillfällen så är komunikation stendöd mellan Ulrika & mig. Det finns inget vi kan säga till varandra för att försöka lätta situationen. Orden som ”det kommer att gå bra” använder vi inte efter allt som vi gått igenom, man hoppas, men vågar inte..

 

Tror inte vi hinner sitta ner i mer än 2 minuter i väntrummet, förens det är våran tur.. Kallsvett…

 

Då börjar ”djävulstyget”. Fy vad jag ”inte gillar” ultraljudsmaskiner, för att vara mild i uttrycket.. Bilderna på ultraljudet börjar nu bli grumliga, Mira börjar bli så stor nu.. Måste säga att golvet var ganska rent =) För det var där jag kollade mest hela tiden..

 

Det som är mest jobbigt med detta, är att sköterska måste sitta studera bilden, vilket betyder att hon är tyst, såååå himla länge, känslan att hon hittar något mer, kommer & går hela tiden.. Tack & lov har inget annat har tillstött… Så nu är det bara att härda ut tills 12 Juli då nästa rutinbesök i Uppsala ska ske..

 

Vill passa på att tacka Marielle som vi fått kontakt med som även hon har varit i våran situation.. Vi har nu lyckas fått en betydligt bättre bild, av vad som väntar oss. Mycket tips & råd som vi har tagit till oss.. Jättetack..

 

Kämpa på min lilla skatt, jag hoppas & tror att vi har lyckan med oss..

 

/Fredrik

Ödets datum.

Postat den

2006-06-12

Ödets datum.

 

Ännu en tripp till Akademiska i Uppsala. Ultraljud igen & nu skulle vi få ett datum för kejsarsnittet.. Nervöst…

 

Resan börjar illa. Vi står på tågstationen & ska hämta ut biljetterna.. Felbokningsnr. Va?? Panik.. Tåget går om 10 minuter.. Som tur är åker vi senare denna dag. Så kl. 8 öppnar det så vi kan reda ut problemen. Puh!!

 

Kommer ner till Uppsala kvicksilvret är uppåt +30. Så det är varmt så in i ….. Och som typiskt svensk så är det ju aldrig bra, nu har längtat efter värmen & då klagar man också.. Jaja..

 

Första träffen på Akademiska blir med barnkirurgen. Åter igen förklarar han hur operationen kommer att gå till. De kommer att bevaka vår ”lilla” tills hon är i bra skick för att kunna opereras. Och vissa är i bra skick, vissa i sämre.. Konstigt men man hamnar i ett vaccum när man sitter där. Han pratar om många olika senarion, men jag tror att man kopplar bort de värsta.. Man vill liksom inte lyssna på det. Inställningen är bara detta ska gå bra. Och det måste man..

 

Efter mycket frågor om allt praktiskt runt om det hela, så kommer datumet, ödets datum.. 7 Augusti ska det hela ske med inskrivning den 4:e. Det är ju snart.. Man vaknar till lite.. SNART är det ju.. Man har inte insett det förens nu.. Man får en blandad känsla i kroppen. Både av nervositet & glädje. Snart blir det åka av…

 

Vi får även beskedet att vi får räkna med minst 2 veckor i Uppsala efteråt.. Minst.. Man visste väl det innerst inne egentligen, men då kommer tankarna om hur länge kan det bli som max då.. Spelar inte någon roll är känslan efter ett tag. Huvudsaken är att lilltösen blir bra.. Thats it..

 

Sen så är det dags för det skrämmande ultraljudet.. Det är en jobbig, jobbig undersökning. Bra visserligen men ack så jobbig. Vi har ju tyvärr hamnat i det läget att ultraljudet innebär felsökning. Och det är en riktig pärs varje gång.. Man sitter & granskar läkaren mer än själva monitorn. Man kollar efter ansiktsuttryck & försöker läsa av dom. Sjukt egentligen men så har det blivit. Sen väntar man bara på orden.. Snälla säg det..NU!! Och..puh.. de kommer det ser normalt ut.. Tack för den televerket…

 

Allt i dag gick ganska fort. Vi fick en ny tid om en månad. En sista check innan dagen D. Så vi fick lite tid över att strosa på staden. Men värmen gjorde att vi letade upp ett ställe att äta lite på, sen så satt vi bara väntade in tåget. Smällta alla tankar helt enkelt..

 

Resan hem gick bra.. Mycket tankar igen.. Men man har vänjt sig vid dom nu..

 

Sov så gott nu min lilla skatt.. Nu vet vi när dom kommer till världen… 7 Augusti då ska vi, jag & min älskade Ulrika pyssla om dig.. Pappa älskar dig.. 

 

 

/Fredrik

Besöket på Akademiska i Uppsala.

Postat den

2006-05-10

Besöket på Akademiska i Uppsala.

 

Sovit uruselt i natt. Haft 40 graders feber svettats & frusit om vartannat. Klocka ringer vid 04:30. Puh.. Tanken på att inte kunna åka har funnits där. Men får vår lilla skatt kämpa så måste jag också.. 2 Ipren & tempen åker ner till 38.

 

Taxin kommer strax före 7. In till tågstationen. Fy vad jag är dåsig. Men här ska kämpas. Tågfärden går hyfsat bra lite frossa, men annars så helt OK. Mera Ipren.

 

Väl på Akademiska får vi först träffa kirurgen. Mycket, mycket underbar människa. Han förklarar lite grann hur operationen går till & pratar om det värsta som kan inträffa. Man för rysningar i hela kroppen. I och med att hon har diafragmabråck så betyder det att hon har tarmarna i bröstkorgen. Vilket gör att hjärtat skjuts åt sidan & att lungorna i utvecklas som de ska. Och som både jag & Ulrika förstår det, så ligger det mest kritiska i om lungorna utvecklas som de ska efter operationen. Men det var så mycket information på engång så det är kanske så att man sorterar lite av det man vill höra.

 

Efteråt är det ultraljud igen. Jag vågar knappt titta på skärmen. Den är inte min bästa vän precis efter allt som hänt. Man konstaterar att ”tösen” våran växer propotionerligt.. Skönt..

 

Vi för sedan gå en liten rundtur & kolla på där vi kommer att få vara efter födseln. Lite skrämmande, men också väldigt nyttigt så man får se hur allt ser ut.

 

Senare fick vi en tid hos hjärtläkaren. Mera ultraljud.. Mera rysningar.. Han går igenom hela hjärtat grundligt. Nervositeten hos mig är enorm. Kallsvettningar både från febern som börjar stiga igen & undersökningen. Altt jag vill är att det ska vara klart och att orden ”det ser bra ut” ska komma. Efter 1 timma, en hel timme alltså så kommer beskedet. Det ser bra ut… Har svårt att hålla igen tårarna av lycka.. Men tack för det..

 

Resan hem går betydligt lättare nu, lite positiva besked i alla fall. Försöker sova lite på tåget, men nu har tyvärr febern krupit över 40-strecket igen. Frossa.. Brrr..

 

Är så glad att jag orkade mig igenom denna dag. Det har varit kämpigt.. Men lite feber är inget mot vad du min skatt går igenom.. Älskar dig & min Ulrika så mycket.. Sov gott..

 

/Fredrik

Nytt datum för Uppsala.

Postat den

2006-04-26

Nytt datum för Uppsala.

 

Upp & hoppa.. Klockan är vid 7-tiden ska med flyget 09:00.

 

Duscha, raka sig & fika. Usch va stressigt..

 

Ulrika har under dagen styrt upp resan till Uppsala. Nytt datum 10 maj. Då ska vi även få träffa barnkirurgen. Hon har även fått sin sjukskrivning förlängd tills då. Det känns lite grann som hon skäms att hon är hemma. Det ska hon absolut inte. Hon går igenom en jobbig, jobbig tid nu & jag vill bara att hon ska vila. Krafter kommer att behövas senare. Kämpa på gumman, det är ingen som tycker du är ”fjantig” (eller hur jag ska uttrycka mig) för att du är hemma nu. Snarare så tror jag alla förstår dig.. Älskar dig..

 

Tyvärr så har jag inte hunnit träffa min fru så mycket i dag, så nu ska jag gå & kryp ner hos henne & smeka magen där du ligger & ”badar”. Vi har gått in i vecka 21 nu & du börjar bli ganska stor nu. Hoppas jag kan känna dina sparkar snart. Kämpa på, sov gott & du vet att Pappa älskar dig.. Hörs i morgon.. Puss & kram.. 

 

/Fredrik

Programmet som berörde.

Postat den

2006-04-25 

Programmet som berörde.

 

Jaha. Inget nytt. Jobb som vanligt.

 

Hem maten på bordet. Tack gumman. Ulrika rycker i alla tåtar, kring barnet, sjukskrivning, Uppsalaresa m.m. Känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna. Men man gör så gott man kan.

 

Kvällen tillbringas framför TV:n. Vi kollar på ett program som vi spelat in ”Sorgen bor i hjärtat”. Det handlar om barn som föds med hjärtfel. Den berör en så mycket, man känner igen känslan & lite om vad som komma skall. Jag är så ledsen min skatt, att du måste genomlida detta, men vi finns här för dig hela tiden. Jag lovar..

 

Jag kommer aldrig att låta något hända dig..

 

Sov så gott, hörs i morgon. Pappa älskar dig.. Nu ska jag våndas lite för morgondagen, då jag ska flyga till Stockholm.. Jobbigt.. 

 

Men som tur är, är det bara över dagen. God natt!! 

 

/Fredrik

Många frågor, men inga svar.

Postat den

2006-04-20

Många frågor, men inga svar. 

 

Livet går vidare. Jobb idag igen. Mycket jobb också dessutom.

 

Ulrika är hemma och är sjukskriven. Vilket är självklart, efter allt hon gått igenom. Hon pratar med läkare här i stan & Uppsala. Men svar uteblir om extra koller m.m. Sånt är väldigt påfrestande när man har så många frågor…

 

Arbetsdagen flyter igenom.

 

Hemma igen. Ulrika har gjort mat. Vi åker senare & hälsar på Ulrikas syster. Fikar lite och så. Senare åker vi förbi Jenny & Danne. Danne fyller år i dag. Lite glasstårta och lite ”skitsnack”.

 

Sen hem till sängen.

 

Ja som sagt dagarna flyter på som en liten dimma. Vi måste försöka hanka vidare… Men vi ger aldrig slaget förlorat..

 

Sov sött lilla ”tös”. Kämpa vidare, som du gjort från dag ett.

 

Pappa älskar dig. God natt. Hörs i morgon.

 

/Fredrik 

Tillbaka till vardagen.

Postat den

2006-04-19

Tillbaka till vardagen. 

 Efter ett par omtumlande dagar med mycket sorg, men sedan glädje, så for jag till jobbet i dag.

Dagen på jobbet flöt på. Mycket jobb, ganska skönt på sett och vis. Man han aldrig fundera så mycket på allt det som hänt. Några samtal till min arbetsgivare som var rätt tunga, men annars så gick det bra. Jag var rätt förberedd på det.

 

Jobbet drog över lite på tiden, men hemma så hade min älskade Ulrika fixat med maten. Käkade lite, inte så hungrig.

 

Vi tog oss senare en promenad till macken & tillbaka. Kvällen spenderades i sängen framför TV:n.

 

Ulrika känner hur du sparkar, men inte jag ännu. Hoppas snart..

 

Jag älskar dig lille ”Pluttelina” mer & mer för var dag. Var stark, du kommer att komma till en familjen som kommer att avguda dig.

 

Pappa älskar dig. God natt. Hörs i morgon. 

  

/Fredrik